Det är lätt att glömma hur stora saker faktiskt är

Jag tror att stora fartyg lurar ögat lite.

Ser man ett kryssningsfartyg på bild förstår man förstås att det är stort. Men det är först när man står i närheten som proportionerna börjar kännas lite absurda.

Plötsligt är människorna på kajen väldigt små.

Och ändå är det kanske ännu märkligare hur snabbt man vänjer sig vid storleken när man väl kommer ombord.

Man går mellan restauranger, hytter och olika däck utan att hela tiden tänka på att allt detta faktiskt flyter omkring på vatten.

Det är förmodligen tur.

En semester hade blivit ganska ansträngande om man vid varje frukost behövde fundera över exakt hur många ton som befinner sig under kaffekoppen.

Men stora saker kräver stora förberedelser.

Det gäller på havet.

Och definitivt på land.

Ibland räcker inte spaden i garaget

Jag kan uppskatta mindre projekt där lösningen är att hämta ett verktyg och börja arbeta.

Men någonstans går gränsen.

Behöver man exempelvis hjälp med entreprenad Sandviken kan det handla om markarbeten där grävmaskiner och annan utrustning behövs för att schakta, gräva, flytta massor eller förbereda marken inför det som ska komma senare.

Då hjälper det inte särskilt mycket att jag äger en ovanligt bra spade.

Mark kan behöva justeras till rätt nivåer, material kan behöva transporteras bort eller tillföras och beroende på projektet kan frågor kring exempelvis dränering och underlag behöva hanteras.

Det fascinerande är att mycket av det här arbetet till slut knappt syns.

Någon kan ha flyttat stora mängder jord och sten, arbetat med maskiner i flera dagar och förändrat hela förutsättningen för platsen.

Sedan kommer nästa del av projektet.

Till sist står kanske ett hus, en väg eller något helt annat där.

Och ingen som passerar tänker:

Vilket fint schaktarbete det måste finnas härunder.

Man tittar på det färdiga.

Lite som på ett fartyg.

Jag ser restaurangen, poolen och däcket. Jag tänker betydligt mer sällan på konstruktionen, rören, tekniken och allt annat som måste fungera för att jag över huvud taget ska kunna stå där.

Kanske är det ett ganska gott betyg på arbetet bakom.

Det viktigaste behöver inte alltid vara det som syns mest.

Men jag tänker ändå fortsätta uppskatta utsikten från däck mer än utsikten ner i ett nygrävt schakt.

Någon måtta får det vara på mitt intresse för infrastruktur.